Människor i varutransporter.
Idag gör det här så jävla ont att läsa.
Formuleringarna.
"Flygbolagets pris är över 1,1 miljoner kronor. Sedan tillkommer avgiften som mäklaren tar ut av beställaren."
"Svenska myndigheter nyligen tecknat ett tioårskontrakt med estniska flygbolaget Smart lynx som ska sköta avvisningarna."
Vad är det egentligen vi pratar om här? Människor som skickas tillbaka till ett land där civila dör i stort sett dagligen?
Eller bananlådor som ska fraktas mest effektivt och prisvärt?
Fyfan, man är så trött på denna mänsklighet. Denna omänsklighet.
Formuleringarna.
"Flygbolagets pris är över 1,1 miljoner kronor. Sedan tillkommer avgiften som mäklaren tar ut av beställaren."
"Svenska myndigheter nyligen tecknat ett tioårskontrakt med estniska flygbolaget Smart lynx som ska sköta avvisningarna."
Vad är det egentligen vi pratar om här? Människor som skickas tillbaka till ett land där civila dör i stort sett dagligen?
Eller bananlådor som ska fraktas mest effektivt och prisvärt?
Fyfan, man är så trött på denna mänsklighet. Denna omänsklighet.
Att jobba är relativt.
Kommer på mig själv med att jobba väldigt lite och i stället sitta och skriva kommentarer på Nöjes-Martins underhållande blogginlägg. Och googla reda på en sida om sågspelande.
Dessutom har jag länsat godisautomaten på dess nya utbud - Djungelvrål, Jättesalt och Geisha. Ikväll ska vi träna när jag kommer hem från jobbet. Det är tur, det.
Tur är relativt. Nya nyhetschefen Thomas är här idag. Han var tvungen att stanna hemma tisdag och onsdag för att han var sjuk.
"Men som tur var så har jag lunginflammation", skiner han upp.
Ja, för då fick han ju antibiotika och känner sig som en ny man.
"För hundra år sen hade du dött", muttrar Leif.
Thomas skiner upp igen.
"Ja, och om några år hade jag dött igen, när alla blivit resistenta mot antibiotika. Vilken tur att jag fick lunginflammation just nu!"
Det låter lite Flanders-varning på det hela. Men än så länge hatar jag honom inte.
Solen skiner nämligen, och så länge man inte är utomhus kan man försöka tänka bort det faktum att det är tio minusgrader.
Dessutom har jag länsat godisautomaten på dess nya utbud - Djungelvrål, Jättesalt och Geisha. Ikväll ska vi träna när jag kommer hem från jobbet. Det är tur, det.
Tur är relativt. Nya nyhetschefen Thomas är här idag. Han var tvungen att stanna hemma tisdag och onsdag för att han var sjuk.
"Men som tur var så har jag lunginflammation", skiner han upp.
Ja, för då fick han ju antibiotika och känner sig som en ny man.
"För hundra år sen hade du dött", muttrar Leif.
Thomas skiner upp igen.
"Ja, och om några år hade jag dött igen, när alla blivit resistenta mot antibiotika. Vilken tur att jag fick lunginflammation just nu!"
Det låter lite Flanders-varning på det hela. Men än så länge hatar jag honom inte.
Solen skiner nämligen, och så länge man inte är utomhus kan man försöka tänka bort det faktum att det är tio minusgrader.
