URSULA URUSLA URSULA

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6101818.ab
Här står de, sura, griniga jävla pissegubbar och kärringar, och vill inte ta emot flyktingbarn i deras kommun.
Vuxna människor som inte vill låta barn flytta dit. Då får de snart betala för deras skolgång: "Det kommer på skattesedeln". Ja, ditt trögarslade sågspånsfån, det är klart som fan att det gör. På samma sätt som raggarungen som bränner hemma och sätter på din fjortonåriga dotter också får sin skolgång betalad av dig. Är folk verkligen så jävla dumma i huvudet?
Jag är så otroligt förbannat trött på detta, denna inställning, detta missunnande, misstroende, inskränkta jävla inavelstänkande. Far åt helvete! Det är lika bra att låta SD ta över hela skiten, låt de styra i fyra år och se hur jävla kul Sverige kommer bli. Skyll er själva sen.

Jag blir så trött, jag orkar snart inte ens bli förbannad längre.

Har ni någon gång arbetat inom media så är ni medvetna om att nyhetssverige stannar av under sommarmånaderna. När vi nu hamnat i augusti märks det väldigt tydligt att nyhetschefer runtom i landet sitter och värker ut artikelidéer till varje dags upplaga. Och det värks och krystas och stånkas.

Så till den milda grad att vår stora konkurrent idag går ut med följande pangnyhet:
http://www.nwt.se/karlstad/article565718.ece

Per Westling, en man vars lägenhetsbestyr förtjänar 1 800 tecken.

En sån där söndag, rättare sagt.
Igår var det bröllopsfest för kusinen Jenny hos fastern. Mycket trevlig tillställning, tjockt med folk och alkohol i mängder.
Som liksom bara stod där.
Gratis och tillgänglig.
Pockade på uppmärksamheten.
Och fick den, givetvis. Jag är ju sällan den som är den.

Lite ågren är det ju att en spik nykter far agerade chaufför hem på kvällen.
Men man har ju faktiskt sett den guben i värre skick. Så på det stora hela mycket väl godkänt.

Festen fortsatte när jag kom hem.
Johan har inte riktigt avslutat den ännu.

Men jag har en sån där söndag. En sån där jobbsöndag.
Och jag vill bara hem och skyffla flott och fett in i det där rävgrytet som kallas mun.

Om två timmar och en kvart är det dags för hemfärd.
Dit, mina vänner, längtar jag.

Och jag längtar till inplanerade tok-all inclusive-resan någonstans i världen i februari.
Man borde inte längta efter värme mitt i sommaren. Men det gör jag.
För att inte tala om tågluffen som förhoppningsvis äger rum nästa sommar.

Nästa år kommer bli ett bra år. Jävligt bra.
Om inte Murphy kommer och knackar på med sin lagjävel.

Kaos infriades.
Det tog ett par dagar att hämta sig från förra helgens batalj. Självklart en mycket underhållande historia.

Och nu då? En söndag som vilken som helst?
I stort. Har chefat. Är lite trött på det. Och som belöning för en hel veckas chefande får jag en ledig måndag och en ledig torsdag. Imorgon vankas shopping med söstra.

När jag väl tar mig hem ifrån jobbet vankas filmkoll med den långhårige saken.

En positiv sak med att vår hemsida hackats av onda kineser: Jag behöver inte webpublicera något innan jag går.

Fylls alltid med ett sting av avundsjuka när folk går hem. Redaktionen blir tom och tyst. Och här sitter jag.

Dagens ord från aftonbladet.se

Mats är på väg till stan. Ni vet hur det brukar sluta.

Eller, nej. Det vet ni inte. Jag vet det. Kaos, kaos, kaos.
Men på ett snällt sätt.

Okej då, vi testar igen. Idag skiner faktiskt solen.

Det här urartar till en trimbo-blogg. Jag måste hitta något annat att skriva om. Som amerikanernas sexliv.

Men jag jobbar nu. Och jag spenderade helgen på punkfestival och veckan innan det i Malmö, så fantasin är inte på topp.

Vi tittar på Oprah.
Hon säger att 40 miljoner amerikaner lever i sexlösa äktenskap.
Sen får vi följa ett medelålders par som går i sexterapi.
Efter intensivt teraperande får kvinnan slutligen en orgasm.
På mötet efteråt berättar hon glatt att hon har en klitoris.
Vilket hon inte visste förut.
Låt mig upprepa:
Vilket hon inte visste förut.
De fortsätter med att visa en superpedagogisk bild av ett kvinnligt underliv.
Berättar att de flesta tror att urinet kommer ut genom slidöppningen.
Att de flesta inte är medvetna om att kvinnor har ett urinrör.

Är det underligt att 40 miljoner amerikaner lever i sexlösa äktenskap?

Trimbolivet suger, för att prata nittiotalsgenerationsspråk. Det suger för det finns inte längre. Det suger för att det är tyst hemma i lägenheten.

Vad man hittar på.
Nu är jag medlem här bara för att jag är så hungrig.
Surfar recept och funderar på om inte cashewnötter och pinjenötter egentligen är lika goda.
Och om man kanske kan lära sig att tycka om broccoli.
Och hur i helvete jag ska få mitt köttsug stillat.

Köttsug.
Det lät rätt obehagligt.

Stillat.

Skulle man arbeta på jobbet?
Slita hårt, slita hår.
Undertecknad mumsar Djungelvrål och blogg-surfar. Samt boktipset-surfar, såklart.

I morgon är det grillfest hos Nöjesredaktören som jag funderar på om jag ska bevista.
Trimbon ska med Galenpannan på nykter punkspelning på Uno, och även om jag hållit mig från fylla och skandaler i snart en månad känner jag inte för att hänga med fjortonåriga punk-skitungar. Även om de onekligen skulle tycka att vår dräggiga trio var huuuuuuuur fräna som helst.
Fan, vad jag hatar skitungar. Det gör jag verkligen. Väck med dom.

Ah, på tal om skitungar. I morgon ska vi fika med morsan och lillasyrran. Henne gillar jag fortfarande.

Herregud, jag vill bara på festival:

Jag är fast.

Bol tycker jag ska sälja allt. Dra till Roskilde. Och luffa vidare.
Det är inte en idiotisk plan, förutom att jag inte riktigt trivs på Roskilde och jag inte har så mycket att sälja.

Men förhoppningsvis blir det inte tvunget att hitta på såna saker.
Förhoppningsvis klarar jag sommaren som det är.
Och förhoppningsvis behåller jag jobbet.

Förhoppningsvis är ett upprepande ord.

Och nu sitter man och väntar på att Sven ska krysta ur sig två notiser.
Sen är sidorna klara och jag kan vänta lite till.
På att få gå hem.
Eller höra Det Stora Larmet gå.

Är på ett mystiskt och sentimentalt humör.
Och lite småkåt.

För första gången på länge är jag pank. Alltså inte Åh-jag-har-inte-råd-med-en-krogrunda-pank utan riktigt pank. Japp. Tjugo spänn kvar på kontot. Steffe bidrog med ett par automat-slantar.
Trots min pankhet mumsas djungelvrål och choklad.

Så då är det ju skönt att lönen trillar in imorgon.
Hade varit ännu skönare om jag inte haft räkningar på TIO TUSEN jävla kronor.
Ska det vara så här?

Tänk dig det på A-kassa.
Läge att leta billigare levnadssätt.

De säger att helgen ska bli fin.
De som vet.
Jag är ledig på lördag. Kanske en glass. Kanske en läsk. Kanske en picknick.
Picknick vore trevligt. Perfekt lördagssyssla.
Kanske en mamma-fika.
Modern är lite stött över att hon inte fått träffa trimbon.

I en timme och femtiofyra minuter har jag arbetat. Ingenting har jag gjort.

Humöret är som det är, kamrater. Oro i kroppen. Och huvudet. Mardrömmar hela nätterna.
Aja. Upp med hakan.

De säger ju att helgen ska bli fin. Och vem vet? Jag kanske får rejält långledigt framöver.

Oj, vad mitt liv är på tilt efter att jag avslutade ansiktsbokskontot. Jag har ju glömt bort att det är bröllopsfest i sommar.
Fastern påminde mig. Nu är det bara att lista ut om man kan åka dit eller om man jobbar.

Festivaltermometern är för övrigt i topp. Oj. Tänk att det finns folk som växer ifrån sånt här. Som blir för "gamla".
Dessutom: Hemskickade provbågar från Lensway. Vilket smidigt sätt att skaffa glajjer. De gamla trotjänarna säckade ihop och gav upp för någon vecka sen. Med detta internet-hittepå får jag två par glasögon för samma pris som jag köpte de gamla för. Och jag slipper klåfingriga optiker.

Drömmer om tävlingar på jobbet. Som ett Robinson i VF-version.
Vem ska få stanna? Vem ska få gå?
Missa inte den rafflande fortsättningen.

Jag har inte täckning för rubriken i texten. Lite mini-revolt så här. Sitter man på jobbet blir man lätt lite sugen på att bryta mot reglerna. Och vem kan säga ifrån här?

Har fått beröm på jobbet.
För mitt arbete.
Och för min hårfärg.
Jag tror att det sistnämnda mest är "Vad i helvete!"-reaktioner i hjärnor som förvandlats till artiga, klämkäcka "Fräck färg!"-utrop. Det är skönt, jag gillar det.

Ni vet väl att ni inte får fildela längre? Ni vet väl att det är olagligt, med stora bokstäver?
Pappa vet det. Han tycker inte att man ska fildela. För det är OLAGLIGT. Men han kikade förbi demon på torget i lördags. Och det är mer än vad man kan säga om de flesta. Usch, jag var så arg. Här sitter folk i stugorna och förbannar och skriker och knyter näven mot denna dom, som inte har något att göra i en svensk rättssal överhuvudtaget. Men man säger ingenting högt, man visar sig inte på stan.
Tror dom att man blir gripen på studs? Fildelare by association?

Gunnel! Min trimbo heter Johan. En mycket rar man med mustasch. Men sommarfesten blir det ingenting med i år, tyvärr. Både jag och trimbon är på festivaler den helgen. Jag har dock hört en fågel viska att det går fler tåg.

Titta här! Vilken liten aktivist jag är:


Puss!